Lars Winnerbäck (74,61 %)

Daugava (78,16 %)

In collection

Lars Winnerbäck - Daugava
Released: 2007-09-26
Type: Studio

Ranking:
Artist:
3

Year (2007):
4

Decade (2000's):
45

Overall:
384

1.
Farväl Jupiter
03:34
2.
Jag har väntat på ett regn
06:13
3.
Innan mörkret faller
04:02
4.
Om du lämnade mig nu
04:10
5.
En tätort på en slätt
04:31
6.
Och det blåser genom hallen
03:56
7.
Min helande tröst
04:16
8.
Jag fattar ingenting
05:45
9.
Vad är det som bekymrar Sara Wehn
03:35
10.
Kom hem nu
04:16
11.
Gå på vatten
03:16
12.
Tidvis
04:56
 
Album length:
52:30

Lyrics

1.
Farväl Jupiter
här på gatan där jag gömmer mig
har hösten börjat tidigt
du hör vindarna från slummern
mellan grenar och blad
har du vaknat efter kraschen
har du samlat dina saker
när förtrollningen är bruten
är det dags att ge sig av

inget rinner ut i sanden
för en drömmare från landet
som varit mest i skymningens
flammande brand
en dag står han mitt i askan
med ett litet barn i handen
vilsen som en flykting
i sitt barndomsland

farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går

du vet, kvar fanns ingen undran
ingen lust och ingen skärpa
bara skatteskrapans skugga
och ett svidande drag
vi var starkare än mörkret
vi var snabbare än ljuset
vi var myten om oss själva
Jupiter och jag

farväl Jupiter, adjö...

jag ska sakna din välsignelse
när stormarna rasar
länge ska du fattas
i den vådliga stan
tack för skymningens sånger
tack för nattens alla lögner
tack för rodnaden om morgonen
och drömmarna på dan

tack för kriget mot dom kloka
för virvlarna i håret
tack för svaren på gåtorna
du la i min hand
jag ska minnas dina drömmar
jag behåller dina viljor
jag ska söka dina krafter
i ett farligare land

farväl Jupiter, adjö...
2.
Jag har väntat på ett regn
imorse hängde man Saddam
jag har ingen skuld i det
jag kan ha verkat lite tyngd eller nåt
men det är nog sån jag är

jag sköt en överdos av Eken
jag klev över varje gräns
jag ville va hjälten eller boven
jag ville vara nåt som känns

det är trängre här på gatorna
fast vi är längre från varann
det står ett tornhus vid fjärden här
där inne gör dom vad dom kan

kanske kommer en förändring
en dag när banden stärks
kanske finns en plan i huset där
fast dom vill inte att det märks

jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i
jag hör ett hjärta som slår
inatt har jag bett för stunden dimman drar förbi
för en välkommen vår

vi gick långt här du och jag
kanske så långt vi kunde gå
kanske fanns ingen ärlig chans för oss
men jag ser det inte så

det är som jag burit en förbannelse
ibland med ryggen rak
ibland med både hopp och tro
men det är ändå samma sak

jag har spridit lite värme
jag har spridit lite frost
jag är varken hjälten eller boven
jag är bara lite lost

från fönstret ser jag tidens tand
kedjor komma och gå
ingen är del av den här trenden
alla hälsar bara på

jag har väntat på ett regn...

jag har köpt så kalla saker
jag har gått den kalla gatan ner
nu har jag frusit allt för länge
jag ska inte vara kall nåt mer

har du sett nån i ögonen
jag hittar inte dit
jag kan inte reglerna i spelet
men du får gärna komma hit

nu smakar jag försiktigt
skiljer varmt ifrån kallt
jag måste lära mig från grunden
jag måste omvärdera allt

du är svår att leva utan
jag är svår att leva med
imorse hängde man Saddam i ett rep
jag har ingen skuld i det

jag har väntat på ett regn...
3.
Innan mörkret faller
innan mörkret faller
ska jag lämna några varma rader
ska jag vara din starka vän
ska jag visa några bättre sidor
och lova dig nånting igen

innan morgonen kommer
ska jag vända alla kappor tillbaka
och lita mer på min kraft
ska jag hämta nånting jag förlorat
en vilja som jag faktiskt haft

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
jag har trampat upp stigar där gränserna går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer

innan mörkret faller
vill jag reda ut några saker
inga rätt och inga fel
vill jag öppna för en vapenvila
du har din och jag har min del

och innan morgonen kommer
vill jag blöda några droppar mot stenen
det är tid för några tårar än
och göra klart för min norra stjärna
att jag aldrig ska ner igen

jag har förlorat dagar och ett hopplöst år
det är som jag känner när åskan går
och du blir aldrig en vän igen
en mot en
tills morgonen kommer
tills morgonen kommer

mina ögon för blöta
för att göra epilogen rättvis
jag orkar inga flera ord
inga krafter för en vacker utgång
jag lämnar inget dukat bord

men innan morgonen kommer
vill jag lämna några varma rader
kanske möter vi en vår igen
jag ångrar inga steg vid din sida
jag vattnar dina växter än

jag har förlorat dagar...
4.
Om du lämnade mig nu
jag skulle vakna mitt i natten och gå ut och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom med att träffa någon ny,
jag har rätt mycket med mig själv precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig och drömma hundra mil genom Europa
om en främling lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan om du lämnade mig nu

jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat
som jag varit med förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa om jag inte fanns

jag kanske skulle leta upp nån yngre som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd
ingen känner mig så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu
5.
En tätort på en slätt
det finns en tätort på en slätt
ett kyrktorn sträcker sig mot himlen
som en tiggarhand ur slummen
du ser det från den stora vägen

och om du reser dit i vår
säg att jag gärna kommer åter
ifall allting är förlåtet
att man blir klokare med åren

och om jag kommer dit igen
har du en plats där jag kan vila
ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån
ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån

hälsa skönheten i norr
säg till Viola att hon lyser
att hon var vackrare än sången
och att jag önskar att jag skrev den

fråga krigarna i väst
var dom gömde sina byten
se om någon av dom kom undan
de kanske lever av det ännu

och om jag kommer dit igen...

gå till huset med balkongen
där järnvägsbommen ringer
under den varma, svarta plåten
har jag lämnat några drömmar

en dag lämnade jag allt
man kunde låta tiden vara
det känns som andra sidan jorden
vi kanske hade alla svaren

jag har kämpat med en dröm
jag ville inga brustna hjärtan
inga slitningar i blodet
jag ville hitta Söndermarken
och om jag kommer dit igen...
6.
Och det blåser genom hallen
du drack det kalla, dunkla vattnet
som smakade ärg och gammal sten
en enda klunk i den källan
och du blir aldrig mera ren

vi var ensammast i världen
den världen rymde inga fler
vi leta upp dom mörka molnen
vi var där blixten hitta ner

kanske ljög vi hela tiden för att vinet
skulle kännas lite dyrare och smaka lite mer
nu har vi druckit av det dyraste som finns,
det är inte lätt att svälja ner

och det blåser genom hallen
har du allt som du ska ha
jag hör den stora maskinen gå igång
har nån sagt vart vi ska

vi satt där tunnelbanan slutar
eller börjar om man vill
med ögon fulla av förväntan
minns du vad vi längtade till

minns du var vi ville landa
för jag har glömt det gång på gång
jag har letat efter orden
till en avlägsen sång

en natt när vi såg solen sjunka ner i horisonten
såg vi tydligt alla frågor får ett svar
stora hjärtan kom i våran väg
nu kan vi räkna vad vi har

och det blåser genom hallen...

en dag vaknar du och märker
att vi är var och en för sig
att alla dom som du fördömde
aldrig tävlade mot dig

då blir det tomt i dina händer
då står du ensam, fast i snön
du skulle hämta lite vatten
du tog dig över hela sjön

och det blåser genom hallen...
7.
Min helande tröst
på hinnan inatt
ett torg gömt i mörker och dimma
röken från tunga fabriker
och kyrkklockors slag i en vaggande timma

vi reste till Kraków
till en stad som ville klara sig själv
och som rest sig ur sorg
till nyrika gator och ansatta torg

i parken runt stan
går tankarna lugna och fria
vinden förlorar sin färg
och skyltarna tänds bakom S:ta Maria

jag släpper din hand
för ett helt vanligt återfall
för att få nåt förstört
det var fel som jag sa, det är sant som du hört

kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst
är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
min helande tröst

här vänder sig skyn
till den som kan tro genom tegel
jag droppar en krona från bron
och önskar mot flodens vibrerande spegel

ni reste mig upp
och jag lämnar en börda därhän
i en främmande stad
nånting har sin början, men jag vet inte vad

kära vänner...

bland katolska kyrkor i Kraków
och judiska, fallna kvarter
i högerns paradmarscher uppåt
i socialismens väg ner
i slocknande vintrar och vårar
i kommande sommar och höst

kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst
är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
min helande tröst
8.
Jag fattar ingenting
inte en dag yngre skriver jag en sång
jag har ältat alla ord här över muggar och glas
vi kom varandra närmre du och jag i vår
och jag är tacksam för att du orkade lyssna

en sommar igen, kanske nån vecka på landet
kanske nån helg i nån storstad söderut
Du och din tjej och jag och min son ibland
planerna är skönt om dom kan flyta lite nu

fan, det värker, det ilar då och då
det känns ibland som alla har förstått utom jag
att världen står och pekar stackars han som tror
att livet är en dröm, han borde ta ett jobb

jag drack en kaffe hos Louise, på hennes uteplats igår
hembakt och en son som lärt sig cykla just
hon berättade sin historia och om styrkan hon fått
hur värdena ändras när sjukdomar kommer

jag ville skjuta mig själv redan på tunnelbanan hem
för hur svag jag har varit och hur fel jag haft
två öl senare var Skånegatan
ändå lite lockande och framtiden ljus

jag fattar ingenting...

ännu inte äldre tar jag flyget härifrån
och tänker att jag blivit lite starkare
tänker att jag bara måste leva lite mer
och se mig om du vet hur jag är

men sen i mörkret på hotellet i lappsjukans klimax
klickar jag fram bilder som jag har i telefon
hon och jag i taxi på väg från Gorkijparken
på ett sista försök i Moskva

nu minns jag det som varmt det där som frös i TV-soffan
dagarna vi inte orkade prata med varann
jag tvivlar än en gång och strör ut frågorna på bordet
nån säger nånting nån annan nåt annat

jag kunde säga att jag önskar hon förstod
men det är ju inte det jag vill nog bara ändra sanningen
nu går solen upp och jag står på en balkong
i ett land jag aldrig känt och tittar österut

ett land jag aldrig känt med nya smaker att förnimma
steg som måste tas och mina hyllor för mig själv
stolt som en bödel som bara gör sitt jobb
väntar jag på frälsning och förlåtelse

jag fattar ingenting...

jag fattar ingenting och jag ser bara tecken
bilder säga stanna, bilder säger gå
vi pratar inte mera eller gifter oss till hösten
saker förändras när tiden går

har jag väntat mig för mycket, blåste jag iväg
jag ser tillbaka på en radda av affischer
jag tror jag drömde om ett liv bara utan korridorer
utan korridorer skulle jag bli lycklig

du kände mig när åren var terminer
när sommaren var helig och nätterna var allt
du har vart densamma som en klippa genom tiden
med en hand som verkat räcka åt oss alla

minns du när vi satt utanför Strandbaden i Falkenberg
och lyssnade på när havet blåste in
det var långt innan henne, det var långt före allt
men jag kan inte komma på att jag saknade nåt

jag ser regnet komma närmre över floden
TV:n dövar tystnaden i mörkret
tid tid
inte en dag yngre skriver jag en sång

jag fattar ingenting...
9.
Vad är det som bekymrar Sara Wehn
vad är det som bekymrar Sara Wehn
var våren inte blek och varm och lika ny som förr
var viljan inte hög och hård som sten
har nån sett var hon tar vägen
när mörkret rullar in
vart hon skyndar under gatlyktornas sken

hon kryssar över torget
men sen tar spåren slut
vad gör hon där när timman är så sen

var inte natten vacker,
ljummen, tyst och still
var inte livet rättvist
räckte tiden inte till

vad är det som bekymrar Sara Wehn
nu avgår sista tåget från en mörk och tom perrong
varför kan hon inte säga vad hon vill
luften är så tung inatt
och gräset vått och svalt
som andetag av vit Koonunga Hill

fråga var hon varit
och vem hon vart och sett
ifall hon korsar torget en gång till

var jag inte ärlig
fanns det mer att ge
vad är det som hon gömmer
varför får jag inte se

vad är det som bekymrar Sara Wehn
hon skyndar ut ur porten med en ostörd hemlighet
jag lämnar inte vakan tills jag vet

vad är det som bekymrar Sara Wehn
10.
Kom hem nu
ett mörkt vatten flyter genom Riga
jag har vaknat på Daugavas botten
genom flytande lövverk ser jag hotfulla moln
och från Rumbulaskogen hörs skotten

jag vet inte hur eller varför
jag minns inte nu vad jag sökte
det enda jag kommer ihåg är ett rop
gud vet att jag verkligen försökte

jag har fallit så långt
jag har fallit så långt

från vägarnas lyktor och städernas ljus
från skogarnas väsande, viskande sus
från åkrarnas jord och från strändernas brus
kom hem nu

tack, jag hittar till städernas vrå
jag har varit där så många gånger
jag har gått som en tondöv på dåliga gator
och glömt alla himmelska sånger

visa vart ni möter varandra
visa era darriga händer
jag har letat på tusentals gator
i hundratals städer
i olika länder

jag fann ingenting
jag fann ingenting

från vägarnas lyktor...

Riga är slaskigt och grått
jag följer mina fötter mot krogen
värmen har inte svept in över landet
sen skotten i Rumbulaskogen

från vägarnas lyktor...
11.
Gå på vatten
jag vill inte sitta ensam
på en bar i Köpenhamn
jag vill inte tappa skärpan en gång till
jag vill inte möta mörkret
på hotell i Baltikum
jag vill aldrig vandra ensam ut ur bild
jag vill inte ha nån strippa
på nån nattklubb i Montmartre
jag vill inte plöja sönder
varje dröm jag leker med
nu vet jag det

vet du vad frihet är så säg det nu
vet du vad priset är för den
vet du med vad man mutar hundarna
som ylar genom natten

jag vill inte ha nån lägenhet
i Polen dit jag flyr
jag vill inte ha nåt suddigt för en kväll
jag vill inte sakna förut
och bli kvalmigt varm och yr
på en minibar på ännu ett hotell
jag vill inte längta hem
och tjata på om allt som fanns
jag vill inte drömma drömmar
i nån transit där nånstans
nu vet jag det

vet du vad lycka är så säg det nu
vet du vad priset är för den
vet du med vad man mutar hundarna
som ylar genom natten

vet du vad kärlek är så säg det nu
vet du vad som händer sen
lägg nåt svalt över min panna
och lär mig gå på vatten

jag vill inte vara rädd
att tappa taget i Moskva
jag vill inte ha nån hastig amnesti
jag vill inte klampa över
alla stolta ord jag sa
och vara nån jag aldrig skulle bli
men bilderna får mera färg
och skuggorna får ton
i dom tidlösa nätterna
på andra sidan bron
nu vet jag det

vet du vad frihet är så säg det nu
vet du vad priset är för den
vet du med vad man mutar hundarna
som ylar genom natten

vet du vad kärlek är så säg det nu
vet du vad som händer sen
lägg nåt svalt över min panna
och lär mig gå på vatten
12.
Tidvis
tid har förlöpt
dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått

jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går

det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon
och gjort det jag ska

men jag har saknat din hand
jag har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst

somliga dar
tar jag in vad jag hör
det går kvällar ibland när jag inte
ens undrar vad du gör

det är ibland som förut
ibland har jag känt att jag duger
det har hänt att jag samlat ihop
nog med kraft att gå ut

jag ser dig fortsätta nu
med varsamma kliv
jag ser dina drömmar sakta lossna
från mitt liv

jag har saknat en vän
jag har varit på krogar och barer
det har hänt att jag ljugit och sagt
att jag måste gå hem

jag har saknat din röst
nu har du en ny
ännu okända nätter
ruvar i väntan på att gry