Lars Winnerbäck (74,61 %)

Vatten under broarna (85,47 %)

In collection

Lars Winnerbäck - Vatten under broarna
Released: 2004-09-29
Type: studio

Ranking:
Artist:
1

Year (2004):
3

Decade (2000's):
13

Overall:
128

1.
Se dig om
03:15
2.
Det är visst nån som är tillbaka
03:31
3.
Elegi
04:36
4.
Jag är hos dig igen
03:54
5.
Dom tomma stegen
04:56
6.
Hjärter dams sista sång
03:54
7.
Stackars
03:21
8.
Hon kommer från främmande vidder
04:13
9.
Dom sista drömmarna del II
03:51
10.
Mareld
06:50
 
Album length:
42:21

Lyrics

1.
Se dig om
se dig om
det är här du bor
där hänger jackan
där står dina skor
vilka öden förde skorna hit
nu är en liten stor
nu är himlen vit

se dig om
här är din beskärda del
stor eller liten
trasig eller hel
blev du stärkt av allt eller sårad och öm
vad blir rätt och vad blir fel
och när släpper man en dröm

se dig om
är du hungrig eller nöjd
är vägen snårig
eller öppen och röjd
du kan sitta upp nu eller kasta dig av
på väg mot himlens höjd
eller på väg ner i din grav

se dig om
är det nånting du vill ha
är det nåt du har sagt
eller nåt du aldrig sa
ska du rättas in i leden eller söka strid
vad ska du ge vad ska du ta
hur bidar du din tid

se dig om
det är här du står
det är en dag imorgon
och det var en dag igår
det mörkar ute snart är natten här
vad du än förutspår
vem du än är
2.
Det är visst nån som är tillbaka
Det hörs ett namn över vitklädda landskap
och det hörs en röst som är saknad
det bultar till i ett flämtande hjärta
och det piper till i telefon
det är visst nån som är tillbaka

Han samlar på sig ett gytter av skärvor
han gick och rulla ett snöklot
nu står han upprätt med ytan vid halsen
och har nåt att sträva (e)mot
det är visst nån som är tillbaka

Och det är svårt att säga mer än så
inte varmt men nästan vår
ingen lösning men ett spår
inga planer men ett steg
inte där än men på väg
det är visst nån som är tillbaka

Det är så mycket inviter om våren
det bara välja och vraka
ryktet säljer att han sällan bryr sig
men nu har han gjort sig lite fin
det är visst nån som är tillbaka

Fyra höghus mot en blekgrå himmel
fyra nätter och vaka
han öppnar fönstret mot trafiken och larmet
nu får det fan vara bra
det är visst nån som är tillbaka

Och det är svårt att säga mer än så
inte varmt men nästan vår
ingen lösning men ett spår
inte ja men inte nej
inte bra men helt okej
det är visst nån som är tillbaka

Tusen dagar har redan passerat
vi har ett revir att bevaka
tusen avtryck i den grå trottoaren
och tusen omvägar hem
det är visst nån som är tillbaka

Inte varmt men nästan vår
ingen lösninge men ett spår
inga planer men ett steg
itne där än men på väg
det är visst nån som är tillbaka
3.
Elegi
Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst.
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst.
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting,
medan natten fäller blåkalla skuggor här omkring.

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej.
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig.

Det är en storm på väg i natt, rannsaka och bekänn.
Guds son ska komma nedstigen från himmelen igen.
Du ska stå naken framför sanningen, och jordens alla kval,
han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.

Vi står tysta framför skälet där sommaren tar slut,
som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut.
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division,
vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron.

Vi skulle klara vad som helst...

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt,
och du berätta att du sakna mig i natt, det gör jag med.
Det är så tyst nere från gatan som det aldrig annars är,
det är som att natten här har sett allting och stilla sjunger med.

En elegi för alla sorger den här hösten handlar om,
för en mor som sjukna in, och för ett barn som aldrig kom.
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in,
för en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din.

För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement,
två ögonpar i tomhet från september till advent.
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt,
och för en kvinna som sa: "Allt är förstört, allt är bränt."

En elegi för alla vägar som inte vandrat än.
För en tid som bara går, och aldrig kommer igen.

Vi skulle klara vad som helst...
4.
Jag är hos dig igen
Som du kanske har förstått, jag är hos dig igen
Jag försvann ett tag på vägen, men jag sakna' dina sinnen
Det har varit tungt och grått, jag är frusen än
När livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen

Och som du kanske redan vet, jag är oslagbar
Jag far hellre framåt mot min vilja, än jag vänder
Och du är sval, sen blir du het, du har känslorna kvar
Dom här väggarna rasar och jag undrar vad som händer

Du har dina moln, och jag kan inte skingra dom,
kan inte låta dom va
Jag har mina ord, som du sa

Och som du kanske redan hört, jag blir aldrig klar
Du sluter dina ådror om du sätter dig och väntar
Men som du redan har berört, det här är glimmande dar
Välsignad december står för dörrn, och livet längtar

Och som du kanske redan sett, första snön kom inatt
Nu flyttar vi med fåglarna som trotsar Atlanten
Har du hittat rätt? Kan du höra ditt skratt?
Kan du leva vid en brant, med ena foten över kanten

Vi vinner ingenting och vi får inte vänja oss,
för då är allting förstört
Jag är hos dig igen, som du kanske redan hört
5.
Dom tomma stegen
Det drar en skugga utmed murarna ikväll
den är sval och förtegen
du har sett den i ögonvrån förr
när du vandrat dom tomma stegen

Du har sett den passera
och göra natten så märklig
du vet att verkligheten
är inte alltid så verklig

Jag såg en man ligga och dö på en bänk en natt
det var inte mycket att göra
hans vän sa Jesus tar hand om dig nu
men han kunde varken se eller höra

Månen blänkte i fjärden
nordens renaste vatten
man la en filt över kroppen
sen gick vi sakta hemåt i natten

Har du vandrat dom tomma stegen
utmed orons kanaler
har du kastat några stenar i djupet
och sett dom segla ner i spiraler

Det är låst vid grinden
till den öde stranden
det står en vakt vid porten
han har fått blod på tanden

Jag känner en som sett mer än dom flesta
en som aldrig sett vad han har här
han säger att han vart i helvetet och vänt
jag tror att en del av honom blev kvar där

Nu står han utanför världen
genomskådad och bitter
han går dom tomma stegen
under fåglarnas glada kvitter

Dom fann en kropp nere vid vattnet idag
måste legat där hela natten
kulhål tvärs genom bröstet
och lungorna fyllda med vattnet

Fick nån tyst på dånet
var det värt besväret
du känner skulden och skamen
fast du aldrig höll geväret

Jag tror på duvan som vet vart den ska
jag tror på godhet och bättring
jag är en barkbåt som driver mellan grenar och stenar
och en nattfjäril är min bestättning

Inga vakter vid porten
inga hänglås vid grinden
bara rösten som kallar
i den evigt viskande vinden
6.
Hjärter dams sista sång
Där elljusspåren ledde hem till middagstid.
Där allting var modernt runt sjuttisju.
Där låghusen vilade och skogarna tog vid,
där bodde jag, där bodde du.
Där bodde jag & du.

inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt.
men det skävlde när du rörde vid mig.
du var sjutton jag var sexton & jag skolkade från allt.
jag ville bara va med dig.
jag ville bara va med dig.

nu får jag höra att du lever då & då ifrån en vän.
och det verkar som att allting är okej.
och jag undrar om du nån gång vill tillbaks dit igen.
du kanske undrar över mig.
du kanske undrar över mig.

Ja där låghusen slutade & skogarna tog vid
där allt var tyst och stilla som på kort.
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort.
då när ingenting var gjort.

ja det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så tänker jag på dig.
allt är så förgängligt allting kan brisera snart.
men du är oförstörd för mig.
du är oförstörd för mig.

men tiden har sin rätt att förändras där den går.
och den är hos dig nu, och hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår,
aldrig älska dig igen.
aldrig älska dig igen.

Men vid vägen längs bäcken som sakta leder hem.
där är himlen lite närmre för mig.
där har tiden gjort en hållplats för oss & allt som hänt.'
dit kan jag gå & sakna dig.
dit kan jag gå & sakna dig.

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv.
och allting liksom kräver mera nu,
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv.
älskade älskade du.
älskade älskade du.
7.
Stackars
Stackars mannen med medaljer
som bara putsar sina minnen
Han sitter tyst bland gammalt skrot
Kan inte se för allt sot
Att ingen sitter mittemot

Stackars hon som flyter med
Som aldrig lärde sig ta sats
Hon som ägna all sin tid
Åt nåt hon inte ville bli
För det var bara där det fanns en plats

Stackars den som inte bryr
Stackars dom som aldrig tyr sig
Till andra än sig själv
Och stackars fåglarna i bur

Och stackars dom som stänger in sig
Hundra dagar utan heder
Stackars dom som lever så
Stackars dom som tittar på
Hur märkligt kan man må

Stackars han som aldrig kämpar
Han som säger "Stackars mob"
Han som hamna först i kön
Och blev så nöjd med sin lön
Att han glömde sitt jobb

Stackars den som inte bryr sig
Stackars hon som aldrig fryser
Och alltid får vad hon vill ha
Stackars hon som har det bra

Stackars hon som ville upp
Men inte började från början
I Skara står en man
Som låter henne trampa på
Skrapa ansiktet i gruset

Stackars han som aldrig gråter
Fast han släpar på ett höghus
Vad är det ingen ska få se
som ingen inte redan sett
Och vart ska det där huset

Stackars hämmade lakej
Och stackars mig och stackars dig
En konstig värld vi lever i
Inget blir som man tror
8.
Hon kommer från främmande vidder
Hon kommer från ställen där tiden har slutat passera
där morgonen sjunker i havet och skymningen gryr
hon får dig att lova vad du lovat att aldrig riskera
hon är överallt där du stannar och dit du flyr

Hon kommer från främmande vidder
där havet är land och land hav
där vindarna brusar och forsarna susar och skatorna ger sig av
hon är eldfast och stark
hon är sårbar och öm
hon kommer från främmande vidder
hon stannar hos dig som en dröm

Hon vänder sig om när du vunnit och solar i glansen
och hon äger styrkan du alltid trodde var din
när tystnaden dånar som oljud och stramar kring halsen
när rimfrosten glittrar då står hon vid dörren och vill in

Hon kommer från främmande vidder
där stormen är lä och lä storm
där svart är vitt och där mitt är ditt
där det tydliga mist sin form
hon gör silver av damm
hon gör honung av salt
hon kommer från främmande vidder
där ingenting blir allt

Hon kommer från ställen där de starkaste spjärn bara slinter
hon vandrar längs krokiga vägar hon själv trampat upp
hon är orörd av lagar och regler av sommar och vinter
hon ler emot dig just innan solen går upp

Hon kommer från främmande vidder
där de fattiga ruvar på guld
där svaret är frågan där gnistan är lågan
och dygd är detsamma som skuld
du vill ta henne med
hon ska se vad du kan
men hon kommer från främmande vidder
dit du reser men aldrig når fram
9.
Dom sista drömmarna del II
Susanne du brände alla skepp
tills ingen orkade vara din vän.
Du blåste ut varenda ljus
och tänkte nu och aldrig sen.
Du ville bort, du ville ut,
aldrig sen aldrig förut.
Du skulle bränna allt ditt krut
men Susanne snart är det slut
då får du börja om igen

Och Magnus du visste vart du skulle
men du visste inte hur.
Du ville inte bli som farsan
med diplom och professur.
Nu sitter män som din far
och doserar din mentala kur.
Du tappade din tråd,
jag har inga goda råd.
Jag ber till gudarna om nåd
det kan va jag som står på tur.

Vita mössor flög i luften
nittiofem när våren kom,
och Jonas stod på skolgården
och sa jag blir aldrig som dom.
Dom kan söka sin svar
i dom böcker som dom har,
i dom pengar som dom spar,
men sen när fruarna drar
då får dom ändå börja om.

Karin vill ägna sig åt omsyn
i nåt volontärförband.
Men hon sjönk själv ner i djupet
och såg andra ro iland.
Karin inget gick itu,
livet pågår här och nu,
så ta dig samman kära du,
världen väntar på din hand.

Anders går och drömmer,
går i väntans tider än.
Han går och väntar på att lyckan
väller in med kärleken.
Anders bli vad du vill bli,
det här är självbedrägeri,
ingen annan gör dig fri,
inte nu och inte sen.

Och Linnea, vi som sa
sida vid sida ska vi gå.
Om du ville mig nånting
så satt jag tyst och hörde på,
men det var du som sa till mig
att jag ändå aldrig skulle förstå.
Säg aldrig så igen,
det gör ont i mig än,
jag ville verkligen va din vän,
det var du som lät mig gå.
10.
Mareld
Det är sensommarsverige, jag är på väg härifrån
jag kan inte förklara, jag stänger av telefon
ner faller löven, och bladen blir mull
jag kanske åker till Island, jag kanske super mig full
jag är för fattig för London, jag är för tyst för L.A.
det finns en anda i Dublin, men den är skadlig för mig

Jag glider ifrån allt, var var jag en gång
jag förlorar mitt fokus, vad drömde jag om
jag har lånat av banken, jag har säkerhetsdörr
jag skulle aldrig få säga, att det var enklare förr
jag ser mig i spegeln, det är en dålig dag
Är det honom jag känner? Är det han som är jag?

Det blåder osunda vindar, det gör mig dämpad och sval
ja det krävs så mycket mygel, för att verka normal
dethär är tusen butiker, med vässade klor
det kommer trötta idéer, från strama kontor
men det är sällsamt vacker, här kommer hösten igen
det är kallt som i stenhus, det doftar av regn

Jag läser en tidning, jag ser vad det står
men det är inget jag bryr mig om, ingenting jag förstår
dom som skriver dom ljuger, allt är tvärt om
dom skulle mörda för pengar, skandalen är dom
jag såg ett dreglande lejon, stå på toppen och sa
jag ger bara folket, vad folket vill ha

Rör mina händer, du måste förstå
jag orkar inte förklara, försök att se det ändå
det gnager ett sinne, det är som overklighet
i varje blinkande fönster, en korupt profet
och jag har vart i templet, där månglarna står
dom sa allt är till salu, jag sa kom älskling vi går

Kunde ställa mig naken, jag skulle mena en del
men ett dreglande lejon, skulle ta det helt fel
jag hade massor idéer, jag hade vägen klar
jag hade tusentals frågor, och tusentals svar
tyst ligger vägen, i rödbrun rost
det är som mareld i havet, som allhelgonafrost